fredag 27 april 2018

Samhällets värsta gift

Igår träffade jag en mamma som förlorat sin son i kampen mot droger. Vi har träffats förut och jag hoppas vi ska ses igen. Hon är en av flera föräldrar och anhöriga som jag sökt upp eller blivit kontaktad av för att jag vill förstå hur familjen drabbas i ett drogberoende. Jag vill förstå vilket stöd och vilka insatser som behövs för att hela familjen ska orka fortsätta kampen.

En sak är i alla fall helt säker. En mamma får inte vara mamma när barnet fyllt 18 år. Denna otillräcklighet och känslan av utanförskap som flera föräldrar skriker högt om när barnet anses myndig eftersom den unge i juridisk mening är vuxen.

Det går inte att få någon information eller insyn om sin anhörige på grund av sekretess och jag förstår den fruktansvärda känslan i detta.

I detta fallet förlorade familjen kampen mot samhällets värsta gift, knarket. Och anhöriga vill nu, efter dödsfallet få ut handlingar från socialtjänsten om vad som hänt. När handlingarna når familjen är varenda bokstav utraderad och sekretessbelagd. Säkerligen helt rätt enligt sekretesslagen. Men vilket hån mot en sörjande och förtvivlad förälder.

Jag somnade med den här mammans förtvivlan i mitt sinne och vaknade likadan. Uppfylld av att fortsätta försöka förstå. Nästa vecka ska jag fördjupa mig i hur vi kan motverka det här.