torsdag 26 april 2018

Omgiven av män som vände bort blicken

Jag måste medge att jag inte följt Aviciis karriär. Och jag visste inte att jag borde vara imponerad av honom. I smyg kanske jag till och med var lite småsint och trodde att han var en bortskämd yngling.

Den dagen beskedet om hans bortgång kom, så såg jag SVTs dokumentär Avicii True Stories

Jag fick en smärtsam överraskning. Jag såg en hårt arbetande kille som i unga år försakar allt som andra ungdomar gör och sitter vid sin dator och gör musik. Närmast en nörd. En perfektionist.

Redan i början av dokumentären förstår jag att det är en skör kille, en konstnärssjäl som visserligen gillar att göra musik ihop med andra professionella men vi ser ingen som möter hans djup.

Så sorgligt.
De har sin försörjning av honom och vill att han ska leverera snarare än att leva.
När vi vet utgången så är dokumentären och hans försök att få vila och leva nästan outhärdlig.
Jag noterar att det bara är män runtom honom. Kanske finns det kvinnor, tjejer, släktingar, men vi ser dem inte.

Jag länkar till en kort krönika på detta tema.

Omgiven av män som vände bort blicken