lördag 28 april 2018

Näthatarna sprider sitt gift

Jag läser om hatet mot Annie Lööf efter att de meddelat att de kommer stödja lagförslaget som ger möjlighet till studieamnesti (uppehållstillstånd kopplat till studier för de ungdomar som på grund av långa handläggningstider hunnit bli 18 år innan de fått sin prövning).

Det gör mig förbannad, frustrerad och ledsen. Jag är övertygad om att Annie Lööf har en bra skyddsbarriär av gott nätverk runt sig och att hon är fast förankrad i sin övertygelse så att hon inte går ner sig av hatet och hoten.

Sen tänker jag på min gode vän Hans-Göran Johansson från Värnamo. Förutom att han är vän och kollega till mig så är han pappa till Annie Lööf. Det måste vara otroligt jobbigt att vara förälder, partner, vän eller anhörig och stå vid sidan och tiga när någon en älskar blir så utsatt.

Det är för jävligt.

Regeringen har skärpt lagstiftningen så att näthoten omfattas. Och jag anser att det ska vara straffbart att näthota. Det sprider sig som ett gift och näthatarna påverkar andra och jag hoppas att flera av de här personerna blir anmälda och dömda.

Regeringen stärker skyddet mot näthat


Jag läser i artiklar att Annie Lööf och Centerpartiet nu är ännu mer övertygade om att beslutet är rätt och det är bra men jag känner en stark oro för den ökande polariseringen.

fredag 27 april 2018

Samhällets värsta gift

Igår träffade jag en mamma som förlorat sin son i kampen mot droger. Vi har träffats förut och jag hoppas vi ska ses igen. Hon är en av flera föräldrar och anhöriga som jag sökt upp eller blivit kontaktad av för att jag vill förstå hur familjen drabbas i ett drogberoende. Jag vill förstå vilket stöd och vilka insatser som behövs för att hela familjen ska orka fortsätta kampen.

En sak är i alla fall helt säker. En mamma får inte vara mamma när barnet fyllt 18 år. Denna otillräcklighet och känslan av utanförskap som flera föräldrar skriker högt om när barnet anses myndig eftersom den unge i juridisk mening är vuxen.

Det går inte att få någon information eller insyn om sin anhörige på grund av sekretess och jag förstår den fruktansvärda känslan i detta.

I detta fallet förlorade familjen kampen mot samhällets värsta gift, knarket. Och anhöriga vill nu, efter dödsfallet få ut handlingar från socialtjänsten om vad som hänt. När handlingarna når familjen är varenda bokstav utraderad och sekretessbelagd. Säkerligen helt rätt enligt sekretesslagen. Men vilket hån mot en sörjande och förtvivlad förälder.

Jag somnade med den här mammans förtvivlan i mitt sinne och vaknade likadan. Uppfylld av att fortsätta försöka förstå. Nästa vecka ska jag fördjupa mig i hur vi kan motverka det här.

torsdag 26 april 2018

Omgiven av män som vände bort blicken

Jag måste medge att jag inte följt Aviciis karriär. Och jag visste inte att jag borde vara imponerad av honom. I smyg kanske jag till och med var lite småsint och trodde att han var en bortskämd yngling.

Den dagen beskedet om hans bortgång kom, så såg jag SVTs dokumentär Avicii True Stories

Jag fick en smärtsam överraskning. Jag såg en hårt arbetande kille som i unga år försakar allt som andra ungdomar gör och sitter vid sin dator och gör musik. Närmast en nörd. En perfektionist.

Redan i början av dokumentären förstår jag att det är en skör kille, en konstnärssjäl som visserligen gillar att göra musik ihop med andra professionella men vi ser ingen som möter hans djup.

Så sorgligt.
De har sin försörjning av honom och vill att han ska leverera snarare än att leva.
När vi vet utgången så är dokumentären och hans försök att få vila och leva nästan outhärdlig.
Jag noterar att det bara är män runtom honom. Kanske finns det kvinnor, tjejer, släktingar, men vi ser dem inte.

Jag länkar till en kort krönika på detta tema.

Omgiven av män som vände bort blicken


Respekt och heder åt Centerpartiet

Jag vill ge Centerpartiet respekt för att de står upp för det de sagt. Det kanske låter självklart. Men som politiken utvecklat sig så går det inte att veta.


Migrationsfrågorna är svåra och väcker så mycket olika känslor. 


Det nya lagförslaget, att ge möjlighet till uppehållstillstånd kopplat till studier, får majoritet när Centerpartiet meddelat att de stödjer förslaget. Bra jobbat att hitta en lösning för de ungdomar som på grund av långa handläggningstider hunnit passera 18 år innan de fått sin prövning. 


Fegt och orättvist att övriga borgerliga partier ger sig på Centerpartiet, som faktiskt röstar som de sagt att de vill hela tiden

måndag 5 mars 2018

Lovely Monday

Den här dagen började tidigt. Efter en härlig helg med kalas och alla barn och ungdomar hemma. 

Samtidigt med morgonbestyren lyssnade jag på P1 Dokumentär: "Barnen i Nordiska Motståndsrörelsen" om svenska nazister. Hur Vera Oredsson hjälper svenska mammor att uppfostra barnen här i Sverige till nazister, barnen får dockor med hakkors. Det är redan svårt att andas och så säger hon... att barn med funktionsnedsättning inte ska få finnas. De ska dödas efter förlossningen säger kärringen och försvarar sig skrattande med "vi är sådana, vi vill ha resultat". Ja, det är inte ny fakta men att få höra en svensk kvinna uttrycka sig så helt obesvärat. Jag oroar mig oerhört för dessa barn som växer upp med sådana värderingar och för utvecklingen. 

Hela förmiddagen satt jag i avtalsdiskussioner med ett stort företag och vi hade mycket intressanta diskussioner men bilden av att Vera Oredsson sliter mitt nyfödda barn ur famnen på mig uppenbarade sig hela tiden. 

Här är länken för dig som vill lyssna: 

Sveriges Radio "Barnen i Nordiska Motståndsrörelsen"

Under eftermiddagen reflekterade jag över hur många vigselförfrågningar jag redan fått i år, är det Kärlekens år? 

När jag tillträdde som kommunalråd hade det inte tidigare funnits någon politiker som varit vigselförrättare i Sölvesborg. Men det var då det på allvar började diskuteras en lagändring för att tillåta samkönade äktenskap. Jag ville gärna bidra till att fler samkönade fick gifta sig och det var därför jag blev vigselförrättare. Men under alla dessa år har jag endast vigt ett samkönat par. Två killar. Kanske blir det fler i år?

Förresten så är detta sannolikt sista året jag är vigselförrättare i Sölvesborg. Åtminstone om kommunen behåller den princip som varit de senaste åren. 

Jag är full av energi efter att ha träffat nya engagerade S-medlemmar. Ni skulle bara veta vilken energi det ger! 

Och nu, alldeles nyss, presenterade valberedningen sitt förslag till min efterträdare. Det är Johanna Beijer, 41 år, från Sandbäck. Det känns bra, och nu kommer det kanske snart att bli mer verkligt att jag inte ska fortsätta som kommunalråd i Sölvesborg.

Nu ska jag se ett nytt avsnitt av Homeland innan jag håller kväll. 

söndag 4 mars 2018

Planera en högtidsdag

Idag var det premiär för mig på ett helt nytt uppdrag. Förstamajkommittén.

Jo, jag har förstås firat många 1:a maj, och haft möjlighet att påverka innehållet.

Men i år är jag med i kommittén. Det är vi som bestämmer hur bänkarna ska stå och hur scenen ska se ut...  Det här blir kul!