fredag 21 augusti 2015

Nytt arbetsår

Jag sitter på tåget mot Karlskrona och reflekterar. Tåget var lite försenat, det gör inte mig något, jag hinner i tid ändå. Det var svalt på perrongen, jag har kort och ärmlös klänning. Det var skönt ändå. Jag fasar för hösten och vintern. Eftersom jag avskyr att frysa och det jobbiga i att tänka att ha tillräckligt med kläder med sig. Det är ljuvligt att gå ut barbent och utan jacka.

I helgen som gick var jag med familjen i Krakow, vi besökte också Auschwitz-Birkenau. En fasansfull plats. Men jag är glad för att vi har varit där och sett platsen, fakta. När barnen utsätts för propaganda från olika håll har de egna bilder av platsen.

Det väckte förstås många känslor att vara där. Kan det hända igen? Ja. Självklart. Det är viktigt att agera så att barnbarn och kommande generation kan känna stolthet och inte skämmas över mig. Så tänker jag.

Nu har jag varit igång i tre veckor efter semestern, det är full fart och kalendern är fullproppad med olika möten och aktiviteter. Förra året jobbade jag alldeles för mycket, det blir inte så bra i längden. Ja jag tänker fortfarande i läsår, så nu börjar ett nytt arbetsår. Det här året ska jag vakta kalendern lite bättre, försöka få tid att umgås med vänner, med mina barn. Kanske börja träna?