onsdag 11 februari 2015

Reflektionsläge

Efter en intressant och stimulerande dag har jag landat i tyst och stilla reflektionsläge. 

Barnen sover och sambo är på jazzklubb. Jag ser hur hat och mörker sprids och funderar över drivkraften. Det är populärt att kritisera offentligt och jag funderar över varför det inte är lika populärt att berömma. Att uppmärksamma skolans och vårdens hjältar är ju så mycket roligare, eller att berömma en granne som ökar trivseln i kvarteret istället för att klaga på den som inte klipper häcken i tid. 

Själv sitter jag här och känner mig glad och tacksam för allt bra som min dotter får vara med om tillsammans med fina kompisar och de engagerade människor som jobbar med henne på förskola, grundsärskola och korttidsboende. Det är guld för hela vår familj. 

Idag, en helt vanlig dag, har Johanna fått åka buss och titta på show, och därefter varit på "alla hjärtans café" med finklänning och finkoppar. Och det är bara en bråkdel av allt kul hon får vara med om tack vare engagemang och det lilla extra som personalen bjussar på. 

Johanna kan inte prata, men ändå har hon på olika sätt "babblat" om kaffekalaset och kompisarna och finklänningen hela kvällen. Det är fint för mammahjärtat. Tack!