måndag 3 februari 2014

En husägares förbannelse

Jag tillbringade ett par dagar i slutet av förra veckan i Stockholm med partistyrelse. Det gick bra att ta sig både dit och hem även om det blev kraftiga förseningar på grund av snö och blåst. Det var i alla fall värt mödan för vi hade ett par mycket givande dagar i riksdagshuset.

Jag träffade dessutom några gymnasietjejer från Sölvesborg som var på Ungdoms Riksdag och det var kul att få prata med dem.

Två gånger fick vi byta lokal för att FBI(?) skulle genomsöka den eftersom USAs justitieminister ska besöka riksdagshuset den här veckan. Så ni förstår att det är spännande.

Jag landade med flyg sent i fredags kväll i Ronneby, jag tog mig därifrån till Karlskrona för att vara med på premiären av filmen om Kjell Hobjer. Eftersom planet var så försenat så missade jag hela filmen och kom lagom till att övriga gäster gick hem. Det blev en hotellnatt i Karlskrona i alla fall och därmed något kortare resväg till lördagens utbildningsdag i Ronneby.

Vi tillbringade hela lördagen med valutbildning i Ronneby. Ungefär 120 engagerade socialdemokrater var med, trevligt. Jag har aldrig träffat så många "nya" och "unga" medlemmar och även om det är pinsamt att inte kunna namnen på alla så är det så kul att fler och fler ser socialdemokraterna som det mest relevanta partiet.

Igår var det söndag och vilodag. Jag hittade små vattenpölar på helt fel ställe i vardagsrummet och insåg på morgonen att taket läcker!

Jag älskar mitt hus och mitt hem och är väldigt bra på att bo och leva där. Dock inte lika bra på fastighetsskötsel och reparationer. Så varje gång något händer måste jag ringa hantverkare. Första signalen jag fick angående mitt läckande tak var att "allting måste bytas". Och då pratades det inte bara om innertak, även yttertak, väggar, bjälklag, isolering och en massa andra saker som jag inte kan namnen på.

Vilken bedrövelse. Jag är ändå priviligerad. Jag har en fast inkomst och får säkert ett banklån vilket inte alla har möjlighet till. Men det känns tufft och trist ändå.

Vi har just avslutat en större ombyggnad och renovering för att vår dotter med grava funktionshinder ska få bättre utrymme för sina hjälpmedel och för sin utveckling.

Men det är en husägares öde och förbannelse. Saker en inte kan namnen på går sönder och behöver bytas och offerten för dessa arbeten är tio gånger högre än vad en kunde gissa. På sommaren när jag sitter på min altan och njuter tycker jag ändå det är värt det.

Idag kommer det hem hantverkare för en besiktning och bedömning av skadorna.

Kvällen ägnar jag med distriktsstyrelsen i Karlshamn. Men först ska jag hinna överlägga med näringslivschefen, kommundirektören, ombudsmannen och MAIF...