lördag 25 augusti 2012

Ett betydelsefullt samtal

Igår fick jag ett telefonsamtal.

Det fick mig ur balans och jag har, kanske för alltid, fått ett annat perspektiv på livet.

Det kom ifrån en kille. Eller numera man.
När jag kände honom bäst var han en liten pojke.

Nu betraktas han som en av Sveriges farliga och sitter på låst anstalt.

Vi hade ett långt och förtroligt samtal.
Om hur det är där, och här, om mardrömmar och fina stunder, om varför det blev så här.
Vad kunde vi ha gjort. Vad kan vi göra. Om framtidsdrömmar och mål och bakslag.
Och droger förstås.

Ingen människa vill vara där han är.

Jag grät när vi la på. För att vi inte lyckades rädda den lilla pojken från detta.
För allt han nu måste utstå. För allt han utsatt andra för.
För att statistiken inte talar för en ljus framtid för honom.
Jag tror han också grät. Äntligen.

Men ändå. Efter lång tid i ensamhet. När telefonsamtalen äntligen blir tillåtna så valde han att ringa mig. Det måste betyda något.

"Så länge det finns en enda som blir besviken när du missköter dig. Då är det värt att sköta sig."

Det sa jag till honom i telefonen, som så många gånger förut.