torsdag 27 oktober 2011

Imorgon möter jag femtonåringar - det är tufft

En del påstår att det aldrig händer nåt här i krokarna.

Ja jag vet inte men jag tycker att problemet är det omvända.

Jag hinner inte till allt som jag vill.

Igårkväll var jag sedan länge uppbokad på kvällen, sen upptäckte jag att det var "Teaterfest" det gavs en föreställning som heter Skamlösa förbindelser av Kerstin Thorvall. Denna underbara Kerstin Thorvall, som dessvärre inte lever längre, och hennes fantastiska snuskiga förbjudna böcker. Jag ville dit, men kunde inte.

Dessutom var Micke Gunnarsson i Sölvesborg och föreläste om barn, ungdomar, internet och om att bejaka livet. Dit ville jag också. Men kunde inte.

Och som om detta inte var tillräckligt. Så bjöd Carsten Johansson på nybakat hälsobröd och intressanta diskussioner vid köksbordet. Även detta fick jag avstå.

Ikväll är jag inbjuden till fin rumänsk teater, men måste tacka nej.

Dessutom är det kvällsöppet i butikerna här, ända till kl 20, och jag behöver verkligen nya kläder och saker...

Jag ska mycket snart vara på ett planeringsmöte som jag sedan länge bokat in. Och fortfarande ligger oläst post på mitt skrivbord och to-do-lapparna är hur många som helst.

Imorgon bitti ska jag för övrigt träffa elever från årskurs 8. Då gäller det att vara väl förberedd, de ställer konkreta frågor och kräver lika konkreta svar exempelvis varför satsar kommunen mer på MAIF än på Bokeslätts ridklubb och vad tycker du om Håkan Juholt och mycket mycket mer.

Att samtala med elever är oerhört stimulerande och lärorikt. De låter sig inte imponeras och framförallt, de nöjer sig inte med svammel. Har jag inte svarat på deras fråga inom en minut så har de tappat tålamodet.

En gång var jag på Furulundsskolan med dåvarande kulturminister Marita Ulvskog. Eleverna vi skulle träffa hade förberett frågor och satt församlade i ett klassrum. De var inte särskilt imponerad av att hon var kulturminister men såg så klart fram emot att få svar på sina viktiga frågor.

Den första frågan ställdes, den var konkret och den var bra. Efter en kvarts pratande av ministern hade eleven fortfarande inte fått ett konkret svar och hade för längesen slutat lyssna. Jag minns inte om det blev så många fler frågor.

Så nu ska jag förbereda mig på vad jag ska säga till ett stort gäng femtonåringar i morgon. Det är kanske det viktigaste uppdraget jag har.