måndag 19 september 2011

Så jävla onödigt

Läser om de små pojkarna i Sigtuna.

Och än en gång slår den emot mig, tungt och fasansfullt, känslan av vanmakt och frustration.

Så jävla onödigt.

Så satans, jävla onödigt.

Första gången, som jag minns, att jag kände denna känslan slå mig däck efter en nyhetsrapportering var när jag såg nyhetsrapporteringen om James Bulgur 1993.

Och nästa gång var när bilderna, vid ungefär samma tid, kablades ut från de rumänska barnhemmen.

Då tänkte jag att aldrig aldrig aldrig, ska jag sluta känna. Aldrig sluta reagera.

Fortsätta kämpa för det goda.

Och det finns bara en väg.

Mer godhet och öppenhet.

Mer tolerans, utbildning, förståelse.

Se till att varenda unge har det så bra som barn, så att de blir goda vuxna.