torsdag 18 augusti 2011

Tårta och presenter

För 21 år sedan låg jag på en BB-sal i Karlskrona,
det var tre kvinnor och jag på samma sal.

Enligt lagens mening var jag också ett barn.
Inte arton år fyllda.

Det stod en liten genomskinlig tom säng i plast bredvid mig.
Och i famnen låg en bebispojke, ett halvt dygn gammal.
Jag släppte honom aldrig.
För jag var rädd att de skulle ta in honom i ett annat rum.
De gjorde så på den tiden.

Jag kunde faktiskt inte släppa honom ifrån mig när han väl gjort entré.
Jag stirrade på honom hela tiden och minns inte att jag sov någon endaste gång.

Jag var helt förundrad över att jag hade medverkat till ett nytt litet liv.
Och så vacker han var.

Han skulle heta Christoffer.
Men då trodde jag att jag skulle få ett ljust, lockigt och spinkigt barn.
Han var mörk och kraftig och påminde om en Tobias jag kände.
En med bullig uppnäsa.

Därför fick han omedelbart namn efter honom.

Det var inte mycket jag förstod om livet på den tiden,
de andra kvinnorna och barnmorskorna tyckte nog att jag var ett barn.
Som inte riktigt förtjänade deras respekt.

En sköterska gick runt med piller i burk.
Hon ställde samma fråga till alla nyblivna mammor:
-Har du skött magen?
Någon svarade ja och fick godkända, berömmande blickar.
Någon annan svarade nej och fick ett piller.

Jag förstod inte vad hon frågade efter,
men jag svarade ja, för jag trodde det var vad hon ville höra.
Först vid mitt tredje barn förstod jag att frågan gällde ifall jag hade bajsat. Och först då vågade jag be om ett piller som hjälp.

Ja. Det är en jävulsk smärta första gången vill jag lova...
Detta är faktiskt det starkaste minnet jag har av min första förlossning.

Idag fyller han 21.

Oj. En resväska - en grön!