torsdag 28 april 2011

Jag tänker inte försvara den jävla grisen längre

Salta tårar rinner på min kind när jag läser om Viljo Nousiainens övergrepp på Patrik Sjöberg och flera andra pojkar.

"Jag tänker inte försvara den jävla grisen längre" säger Patrik Sjöberg.

Och jag anar att han känner en lättnad och befrielse när han äntligen har släppt ut sin mörka hemlighet. Att skriva en bok, innebär ju dessutom att han måste gå igenom allting, uppleva det på nytt och samtidigt bearbeta.

Förhoppningsvis når han sitt syfte: "– Kan jag bara få en unge att prata med sina föräldrar eller med polisen har jag i alla fall hjälpt någon."

När kändisar talar ut blir det en riksnyhet, därför är det viktigt att de gör det. Att de visar vägen för andra och vänder ut och in på normer. Som när Anton Hysén berättade om sin sexuella läggning. Tänk så många han blev talesperson för. Och vilken uppmärksamhet det fick.

Eller när vackra och framgångsrika Emma Igelström nu berättar om sin beroendeproblematik. Hon är en människa av kött och blod med svagheter, trots sina framgångar. Man väljer inte sina sjukdomar!

Om detta har Henrik Rydström skrivit och formulerat bättre än jag förmår, läs gärnaIngen är alltid stark.

Och så kan vi väl fundera en stund på om det är lättare att förlåta Emma Igelström eller Plura Jonsson än Hassan Husein. Och vad det i så fall står för.