tisdag 22 mars 2011

Världens bästa jobb!

Det är inte sällan jag saknar skolan och rollen som pedagog.

Framförallt saknar jag diskussionerna med andra pedagoger, när man samlar sig kring ett gemensamt problem och när man kan insupa energi av själva diskussionen.

Det är ju några år sedan så jag är medveten om att jag glorifierar mina minnen. Det var fler stunder av tidsbrist och frustration när det inte lyckades.

Jag arbetade i en liten undervisningsgrupp med få barn som var i behov av särskilt stöd.

Jag blev både berörd, rörd och påmind när jag läste Mia Skäringers text. Läs den!

Glöm aldrig att alla föräldrar gör sitt bästa,
att föräldrar till dessa ljuva ungar sliter som fan för att få det att fungera, och att ingen förälder och inga barn,
ska behöva höra att de är elaka eller inte passar in.

Ibland längtar jag lite efter mitt riktiga jobb med riktiga människor där jag fick se omedelbart resultat.
Politik. Det tar tid minsann.

Och är otacksamt.

För övrigt träffade jag en av mina allra första elever på företagargalan i lördags. Han är framgångsrik och trygg med sig själv nu.

Det känns bra.

För övrigt har Sölvesborg vaknat och bestämt sig för att uppgradera lärarlönerna. Det får vi uppmärksamhet för!