tisdag 29 mars 2011

Tio minuters betraktelser på tåget

Jag skulle sova på tåget men av det verkar det inte bli något.

Jag sitter och studerar medresenärerna, kanske studerar de mig tillbaka.

Före mig klev det på två damer, de blev lite lätt nervösa av att det redan satt en man på en av deras platser. Mannen talar med brytning, ser ickesvensk ut och verkar dessutom berusad - Bingo!

Den ena damen bad honom att flytta sig, när han förstod vad hon sa och de hade kollat på sina biljetter så flyttade han sig till platsen bakom som tydligen var hans.

Där satt han en stund och talade för sig själv och log stort. Nu sover han. När tågvärden kom för att titta på biljetten så ville damerna gärna berätta att mannen bakom dem hade "tagit" deras plats. Men de ville viska det, så att han inte hörde, men det verkade viktigt att tågvärden fick veta.

-Men han flytta sig när ni sa till?

-Jo men....

Tågvärden bryr sig inte särskilt mycket. Hon är nog öppensinnad och van vid större bekymmer tänker jag. Hon ser ung och klok ut. Hon ler fint, frågar om jag ska vidare efter Stockholm. Serviceminded.

Damerna känns små och inskränkta. Sådana där som måste anmäla att grannen minsann har byggt en altan utan bygglov. Men som absolut vill vara anonyma och som aldrig skulle komma på tanken att säga något om det till grannnen.

I vår vagn gråter ett litet barn hela tiden. Det låter som att han är lite sjuk. Han gråter stilla och gnälligt och sömnigt. Medresenärerna skickar irriterade blickar mot platsen där barnet och mamman sitter. Jag blir också störd av gråten. Men inte irriterad. Jag lider mest med barnet, som kanske har jätteont i halsen, och med mamman som inte lyckas trösta barnet trots alla sina försök och för att hon förmodligen plågas av alla suckar och blickar.

Nu väcks mannen som talar med brytning av sin nya granne. Du ska av här säger den nya grannen. Tack så mycket säger brytningsmannen. Nu blev de inbegripna i ett samtal. Och plötsligt är jag inte så säker på att han är berusad. Den nye grannen läser en fackbok med tysk titel.

De små damerna talar om den bästa städgrejen, det bästa redskapet de har, de är överens. Men jag uppfattar inte vilket redskap de talar om.

Nu är vi i Alvesta, brytningsmannen reser sig och tar på sig sin jacka. Han vinglar inte. Han säger tack till sina nya granne och hejdå. Han är mycket stilig. Lång och rak i ryggen, med grått hår och mustach.

Om mustach och Håkan Juholt skriver Sydöstrans Anders Nilsson idag. Jag hade gärna talat med honom om det, och om alla betraktelser här på tåget. Men han är ju inte här.

Nu har brytningsmannen ersatts av en mycket ung tjusig man med hörlurar, vita gympaskor, munkjacka, skinnjacka och rödrutig sjal, han har en djup smilgrop.

De små damerna äter choklad och pratar om vädret.