onsdag 9 mars 2011

Sak eller person

Igår var jag på en fin och trevlig middag hos biskop Antje Jackelén tillsammans med väldigt intressanta gäster.

Jag ska berätta mer om det sen.

Bland annat så hade jag ett långt och trevligt samtal med Colin Carliles (föreståndare för ESS Scandinavias sekretariat). Vi pratade om mycket, om Storbrittanien, om politik, om ESS förstås och hur vi i Blekinge kan få positiva effekter av denna enastående etablering.

Jag beundrar hans tålmodighet, att jobba så länge för något som tar så lång tid att få se resultat av. Och hela tiden brinna för det. Jag sa att som lärare ser man mer direkta resultat av sitt arbete och det kan vara en tillfredsställelse.

Han sa att han i sin tur beundrar politikers tålmodighet, han hade inte klarat av att vara politiker. Och det förklarade han med att han skulle tycka det vore frustrerande att alltid bli motarbetad av politiska motståndare. Att det finns politiska motståndare som har sin drivkraft i att försvåra för de andra. Att de lägger sin tid på smutskastning och personförföljelse istället för att nå framgång med sin politik.

Jag förstår precis vad han menar.

Min drivkraft och mitt engagemang består i att jag vill mycket med Sölvesborg. Det är därför jag är kommunpolitiker.

Det jag vill är kanske inte alltid samma sak som andra politiska företrädare vill. Det får man respektera. Men man måste också respektera de personer som har engagemang och drivkraft för att göra det de tror blir bättre.

Tyvärr verkar vissa politiker mest ha sin drivkraft i sin avsky för vissa personer, eller för att de avskyr en viss politik. Inte för att de vill något själva.

Då kan man ägna sin tid åt att beskriva hur dum jag är, eller någon annan i min familj som beskrivs som ett jävla nöt (trots att man aldrig träffats), och skriva konstiga kommentarer på den här bloggen (ja jag kan förstås kolla IP-adresser) eller på tidningarnas web- och insändarsidor.

Dagens mest obegripliga insändare (anonym förstås) påstår att jag idiotförklarat omsorgsförvaltningens personal offentligt och att det vilar en tryckt stämning i kommunhuset när personalen lever under ett sådant arbetsklimat.

Jag väljer att inte bemöta det där. Men det roar mig, att man kan hysa så mycket negativa känslor för en person - mig, i det här fallet. Så att man kan få för sig vad som helst. Och att DET blir själva drivkraften. Man har då ingen egen uppfattning alls i olika frågor, mer än att det är jag som är fienden och som måste bekämpas och kritiseras och smutskastas på alla tänkbara sätt.

Den som varit politiskt aktiv ett tag, och framförallt om man vill komma någon vart med sin politik, inser att man måste kompromissa, diskutera och förhandla en hel del. Det underlättar då om man har goda relationer.

Därför har jag vänner och bekanta som är Moderater, Centerpartister, Kristdemokrater, Folkpartister och till och med Sverigedemokrater. En och annan är också Miljöpartist och Vänsterpartist. Jag uppskattar dem som personer och jag respekterar deras politiska uppfattningar. Även när jag inte delar den.