tisdag 24 augusti 2010

Skattepolitik och sjukvård och ett pyttelitet brutet nyckelben

Det var en ovanligt bra valdebatt på SVT nyss. De utfrågade människorna fick prata någorlunda till punkt, de fick svara på en konkret fråga, och de babblade inte (så mycket) i munnen på varandra.

Tidigare har jag tyckt att Anders Borg har lyckats väl med att framstå som en hygglig kille. Visserligen delar jag inte hans värderingar men jag har ändå tyckt att han gett ett sympatiskt intryck.

I kväll såg jag istället en pompös kille med ett överlägset flin, som notoriskt vägrade svara konkret på frågorna som ställdes. Och han rabblade sina floskler som ett oavbrutet mantra. Det ogillar jag mycket mycket starkt.

Jag hoppas, tror och ber om att människorna fram tills den nittonde september inser att regeringens skattepolitik i allra högsta grad hänger ihop med vilken verksamhet man har råd att erbjuda i kommunerna.

Jag vill inget hellre just nu än att förbättra våra verksamheter, och med det menar jag mindre grupper i barnomsorgen. Fler anställda i äldreomsorgen. Fler pedagoger i skolan. Och jag vet, jag vet sannerligen att det behövs.

Men när regeringen sänker skatterna med hundra miljarder, så minskar utrymmet i kommunerna och landstingen.

Låt oss få en regering som förstår att dessa tjänster är efterlängtade och välbehövliga, i vården, barnomsorgen och skolan.

Och du som är väljare; intressera dig för skattepolitiken. Det låter trist. Men det påverkar dig i högsta grad. Det handlar inte enbart om de hundralappar du får direkt i plånboken. Det handlar också om hur stora barngrupperna ska vara i barnomsorgen, hur många pedagoger som ska jobba i skolan och vilken service vi ska ge våra äldre. Vi som tjänar fyrtiotusen kronor i månaden eller mer, vi kan avstå hundrafemtio kronor per månad. Det är jag fullständigt övertygad om.

För övrigt så har min pyttelilla dotter ramlar ner för trappan, brutit sitt lilla nyckelben och tillbringat sju timmar av denna dagen på sjukhus.

Så just nu har vare sig valrörelsen eller skattepolitiken högsta prioritet.

Men... som sagt, skattepolitiken och sjukvården hänger intimt samman. I allra högsta grad.