söndag 11 juli 2010

Nu ska jag frossa i lättja och kärlek till mina barn

Vad hände med den här dagen egentligen? Vad gör jag?

Jag svettas och pustar. Jag söker svalka men hittar ingen. Jag läser kvällstidningar och förundras över hela Littorin-historien, inte så mycket ATT det hände men mer HUR det hanteras. Och jag hoppas, för mänsklighetens skull, att Reinfeldt är en bättre vän än han ger sken av. Det är en sorglig historia, oavsett vad som är sant och fakta, så är det en sorlig historia.

Jag försöker få i min lilla dotter några droppar vätska men misslyckas gång på gång. Det är ett projekt. Kanske sommarens största.

Nu ska jag ha semester i fem dagar. Då ska jag bädda under markisen på altanen, där ska jag och mina barn kelas hela dagarna och ha höga staplar med barnböcker som vi ska umgås med. Oj vad jag ska frossa i lättja och kärlek till mina barn. Och kanske vill Ludde ha ut tågbanan också. En liten balja med vatten att plaska med till Johanna.

I kväll kommer näst äldste sonen hem från Turkiet. Puh... några oroliga timmar kvar. Sen är familjen samlad här igen. Sju personer. Det blir en bra vecka!

På lördag kallar plikten igen. Då ska jag först till Hanö i tjänsten och sen till Strandvallen på nyinvigning.