torsdag 6 maj 2010

Det är synd


Den här uppmaningen och flera liknande sprids just nu som en löpeld via Facebook:

"UPPMANAR ALLA ATT 6:e JUNI PÅ NATIONALDAGEN KL.12.00 GÅ UT Å SJUNG VÅR NATIONALSÅNG PÅ GATOR & TORG I PROTEST MOT ATT DEN EJ FÅR SJUNGAS I SKOLORNA. FATTA VÅR NATIONASÅNG ÄR INTE RASISTISK. ÄR DU EN MES ELLER VÅGAR DU KOPIERA DETTA OCH VARA MED OCH KÄMPA???"

Jag tycker det är sorgligt att det faktiskt finns människor som TROR att det finns någon slags förbud mot att sjunga nationalsången, hissa svenska flaggor eller gå i kyrkan.

Jag har aldrig hört talas om sådana förbud.

Det är också tillåtet att sjunga "Jag vill ha blommig falukorv till lunch..." i kyrkan på exempelvis skolavslutningen. Men det vanligaste är att eleverna själva väljer vad de vill sjunga. Nationalsången kanske inte ligger i topp då. Vad vet jag.

Det har varit tradition för många svenska skolor att fira skolavslutning i kyrkan. De flesta fortsätter nog med det. För att kyrkan många gånger är en fin samlingslokal och för att det blivit en tradition. Men skolavslutningen är ingen religiös högtid så det är förstås inte nödvändigt. Om man hellre vill vara någon annanstans. Och det är i alla fall inte nödvändigt att ha en präst med på avslutningen, men inte heller förbjudet.

Jag tycker det är fint med skolavslutning här i St Nicolai kyrka. Och jag känner stolthet och trygghet när jag ser svenska flaggan hissad. Och jag får gåshud när jag hör nationalsången sjungas, vilket inte är så sällan, mest i samband med internationella idrottsevenemang förstås.

Men jag tycker det är synd om alla de människor som känner en rädsla för att detta skulle vara förbjudna symboler. Jag förstår inte riktigt vad det är de är rädda för. Men det är synd om dem faktiskt.