söndag 18 april 2010

Duktiga flickor

När Johanna fortfarande låg i magen var vi övertygade om att hon var en pojke. De flesta var övertygade om det. Det var liksom ett faktum.

Och vill ni veta mer om den tiden så får ni läsa inläggen från april 2008

Efter mina tre tidigare pojkar så skojade vi om det, med viss sorg ändå,
att jag aldrig skulle bli mormor.

När hon så föddes.
Så var hon utan snopp.

Jag var ganska utmattad efter flera dagars sjukhusvistelse,
och mycket av den tiden är som i en geggig dimma.
Men jag minns vad M sa den första timmen när han smög sig nära oss.

Du blir kanske mormor ändå.

Nu vet jag att det inte blir så.
Och med tanke på allt annat så känns det inte som någon större förlust.
Den dagen jag blir Farmor,
och jag hoppas innerligt att jag får barnbarn någon gång, då ska jag skratta åt de där orden.

Men om jag hade fått förmånen att fostra en flicka som skulle bli flygfärdig och skaffa sig utbildning, jobb, familj och andra äventyr. Då hade jag aktat mig noga för en sak.

Jag hade inte velat att hon skulle bli en duktig flicka.

En duktig flicka är en sån som alltid klarar sig själv (tror ni) en som alltid tycks ha lite extra energi och som klarar precis allting (men som är livrädd för att misslyckas). En duktig flicka frågar aldrig om hjälp (men hon önskar varje dag att någon skulle erbjuda sig), om hon ändå frågar efter hjälp så har hon prövat alla andra möjligheter (och är helt desperat). En duktig flicka möter världen med ett leende och verkar starkare än alla andra (men i själva verket gråter hon om natten och känner sig hopplöst ensam och rädd). En duktig flicka har förmåga att komma långt i karriären (eftersom hon aldrig är sjuk och gärna jobbar sextio timmar i veckan med ett leende och utan att be om hjälp). En duktig flicka slickar i sig berömmet över det bästa kalaset, det mest välstädade hemmet och de fräckaste gardinerna(men i själva verket planerar hon redan för hur hon ska bli ännu bättre).

En duktig flicka behöver också någon som finns, någon som gör, och någon som håller om.
En duktig flicka behöver också vara liten och sårbar för att orka vara stor och stark.
Och leende.

En duktig flicka slutar i värsta fall som utmattad och känner sig dubbelt misslyckad när hon måste vara sjukskriven i flera år, när hon inte längre ens orkar med sina barn, när hemmet förfaller och maken fortfarande inte förstår. Vännerna försvinner för de förstår sig inte på henne längre, hon som alltid brukade vara så käck.

En sån flicka skulle jag inte vilja skapa.

Med Johanna är det förstås annorlunda, jag ska göra allt jag kan för att få henne att känna sig duktig och värdefull och att hon duger. Men det är annorlunda.

Det finns alltför många duktiga flickor i världen.

Titta dig omkring så får du se!