tisdag 2 mars 2010

Det är dags att Jimmie Åkesson slutar spela offer

Jag är kvar i Stadshuset, jag vet inte om jag är ensam på den här våningen, men det känns så. Mina fingrar mot tangentbordet ekar och alla fönster jag ser från mitt fönster ser mörka och tomma ut.

Jag har suttit i olika möten hela dagen, då kommer jag liksom efter, mail som måste besvaras, avtal och protokoll som ska undertecknas, post som ska öppnas och läsas, samtal som ska ringas...

Det ligger en stor hög med post framför mig på mitt bord. Jag ska ta mig an den också, och några mail, sen ska jag ge mig hemåt.

Men först några rader här.

Det är fortfarande ljust ute. Känns som att våren är på väg. Den kommer nog till sist, trots allt.

Gymnasiechefen har i dag uttalat sig i dagens Sydöstran om att SD är välkomna till skolan och infomera om sin politik nu under valåret. Men han påpekar att förbundets direktion (politikerna) kan fatta ett annat beslut.

Det tror jag inte att de gör. Och det hoppas jag inte. Låt oss få en avslöjande debatt med dessa rasistiska partiföreträdare.

Det som förvånar mig i denna fråga är att Jimmie Åkesson gång på gång på gång spelar offer och martyrskap och hävdar att han inte får vara med, att frågorna tystas ner och att han hålls utanför.

Det hörde jag honom säga i en debatt i går kväll på Kunskapskanalen. Vaddå hålls utanför? Vaddå tystas ned? Är det något parti som får utrymme så är det hans.

Det blev stora artiklar när hans parti inte var välkommet till Furulundsskolan. Nu blir det stora artiklar igen när hans parti är välkommet.

Det är dags att sluta spela offer.