onsdag 20 januari 2010

Tack Lennart

Jag fick ett mail. Avsändaren, Lennart, hade läst mitt inlägg här om Heruler.

Han verkade inte alls hålla med om att Herulerna hade hållit till här i Sölvesborg och tyckte i så fall, skämtsamt, att det var något för Jan Guillo att skriva en bestseller om.

Istället gav han mig den här lilla lektionen vilken jag nu också delger er:

"Skämt åsido så nämns herulerna i många antika texter, romarna såg ner på dem och ansåg dem vara ociviliserade (antagligen var de jägare-samlare, det nämns även att de var bra fiskare och båtsmän). Enligt Jordanes (en krönikör från Ravenna i Italien) var de från scandsa som egentligen betyder skåne. Romarna visste inte att det fanns land längre norrut utan trodde att skåne var en ö. Utgrävningar visar att de fanns i södra skandinavien (alltså i svealand och götaland) runt 500-talet. De var ett brödrafolk till goterna och en hel del av dem återvände norrut när de blivit slagna av öst-romarna. Vi tror oss veta att en rad brödrafolk följde med, bland annat en del hunniska stammar (se ortnamn med hun i namnet) och även heruler. Den första kända runstenen låg upp och ner på en avrättad och där nämns att han var herul och stenen är funnen i vad som idag är Norge. I Vårmland finns en sten som börjar "jag herulen" och i östergötland finns den mest berömda stenen som berättar om den gotiska krigarkungen Teodorik (stenen är ej riktigt tolkad än)."

Så var det med det.