onsdag 19 augusti 2009

Det är inte seriöst


I går hade jag ett skriftligt meddelande liggande i mailen, från växeln.

Det var en person som hade sökt mig, som ville att jag skulle ringa upp, personen hade sökt mig i "flera dagar" hade han låtit meddela växeln.

Jag kände inte igen namnet eller telefonnumret och tycker alltid det är konstigt när någon beskriver att de sökt mig i "flera dagar". Lämnar man ett meddelande så ringer jag upp. Gör man inte det så vet jag inte att man har ringt. Så enkelt är det.

Jag ringde upp personen som visade sig arbeta på en av våra två länstidningar.

Jag ursäktade mig för att han tydligen inte fått tag på mig och han sa då någonting om att fått besked på att jag satt upptagen i samtal... trots att jag uppenbart inte gjorde det?!

Det var lite konstigt. Men jag forskade inte vidare i det märkliga i detta.

Han hade alltså presenterat sig med namn och med vilken tidning han arbetade för.

Han visste uppenbarligen mitt namn och min kommun och mitt telefonnummer eftersom han sökt mig i "flera dagar".

Han ville ställa två frågor till mig om övermyndarverksamheten.

Men hejdade sig sedan och sa, förresten får jag börja med att fråga vilket parti du tillhör.

Ja... jag vet inte vad ni tycker. Men nog har man tid att ta reda på det om man arbetar på en tidning i vårt lilla län. Och om man dessutom sökt mig i "flera dagar" så borde man kunnat ta reda på det. Tycker jag.

Frågorna då.

Jo de var intressanta.

Oj sa jag. Bra frågor. Verkligen relevanta.

Men jag måste kontrollera med vår handläggare som arbetar med dessa frågor. Det är inget som vi i politiken sysslar med. Han uttryckte stor förvåning och bestörtning och tyckte att det var synnerligen anmärkningsvärt att jag som ordförande inte har koll på den här typen av frågor.

Det kan du tycka sa jag, och tänkte att jag tycker det är synnerligen anmärkningsvärt att du inte vet vad kommunstyrelsens ordförande i Sölvesborg har för partibeteckning.

Jag bad att få återkomma med svar och frågade efter hans mailadress. Jag fick en hotmailadress och uttryckte att det var snålt av tidningen om han inte fick använda deras, lite mer seriösa, mailadress. Jo han hade en sådan, men ville jobba med detta hemma...

Jag kontrollerade med handläggaren och ringde tillbaka till honom fyra minuter senare då han fick svar och fortsatte ställa frågor om varför jag inte har koll på läget.

Detta kanske är hans livs scoop. Vad vet jag.

Jag vill egentligen inte förstöra det för honom.

Men det är inte seriöst att ringa till Kommunstyrelsens ordförande, i en liten kommun, i ett litet län. Och fråga vilket parti hon tillhör.

Då har man faktiskt inte förberett sig ordentligt.