lördag 2 maj 2009

Sär skriva


Det har städats på vinden. Gamla böcker har fått packa ned sig i låda och vänta på container eller loppis. Några favoriter fick flytta ned till barnens bokhylla.

Det gäller exempelvis en av mina favoriter, "Följ med till Kullegatan".

Av pappa på 7-årsdagen står det i pärmen.

Oj vad jag har läst den där boken. Det måste vara tusentals gånger.

Nu under dagen blev jag nostalgisk och läste för barnen här hemma.

Det var inte lika fantastisk nu 30 år senare.

Min lärarkollega har kritiserat mig i tio år för att jag särskriver (sär skriver). Kritiken har varit befogad, jag är hopplös med det där. Men hans kritik har möjligen gjort mig mer uppmärksam på mina alster.

Detta kom jag att tänka på när vi nyss läste Kullegatan... den var nästan omöjlig att läsa. Därför detta inlägg.

Här kommer några exempel på detta otyg som varje sida var full av:

Kulle-gatan

rull-gardiner

ner-dragna

polis-konstapel

upp-dragna

ljus-lockig

flick-huvud

sjö-man

sköld-padda

lång-samt

glas-ögon

halv-trappa

lägen-het

kak-burk

väl-komna (!)

ny-målat

sko-makeri

utan-för

gammal-dags

gammal-modig

åter-funnen

be-drövlig

in-smord

över-raskning

till-sammans

blom-bukett

choklad-pudding

utan-på

sallads-blad

för-vånad

hus-ägare

kok-vrå

kyrk-backen

Nä nu orkar jag inte återge mer.

Men jag börjar förstå var jag grundlade min fula ovana.