fredag 27 februari 2009

En blogg från E6


Jag åker bil på E6an. Det är varmt och skönt och lite vår i luften. Snart framme i Göteborg, det brukar vara bra i Göteborg.

Det går att sköta mycket numer som passagerare i en bil, radiointervjuer, bloggande, mail, samtal... gränsen mellan arbete och fritid har suddats ut. Och för mig är det enbart positivt.

Egentligen föredrar jag att åka tåg, jag väljer oftast tåg när det är möjligt. Då kan man arbeta eller vila.

Och framförallt, smyglyssna och smygtitta på medresenärerna.

Det funkar att åka tåg från Sölvesborg till Göteborg. Men det funkar bättre med bil. Åtminstone för mig i dag. Så det fick bli med bil.

Jag har fått mail från Jakarta. Där bor en fd Sölvesborgare, och som jag förstått, även blivande. Han är på väg hit igen efter många år utomlands. Ibland skriver han till mig och kommenterar händelser och skeenden i Sölvesborgs kommun. Han har synpunkter. Det är bra.

Han är inte alltid berömmande till allt vi företar oss.

Men nu berömde han mig. Han jämförde mig med Obama.

Jag hoppas Obama känner sig smickrad över jämförelsen...

Läste nyss i Aftonbladet om Fagerstas KS-ordförande. "Vi har ju 500 miljoner kronor att fördela" sa han, apropå kris och besparingar.

Så där har jag tjatat i två år nu.

Det är så vi måste tänka.

Vi har flera hundra miljoner, 800 i Sölvesborg. De ska användas på bästa sätt. Men vi fokuserar allt för mycket på de där ynka miljoner som saknas.

Saknas i Sölvesborg gör också bostäder. Det rapporteras i tidningar och radio i dag. I två år har vi arbetat stenhårt för att få fram nya bostadsområden. Kommunens tjänstemän har jobbat intensivt med att inventera kommunen, markförhandla, föreslå detaljplaner… Det är tidsödande och tålamodsprövande att få fram nya områden. Men vi har kommit en god bit.

Nu ska vi också kunna erbjuda fler hyresrätter, vårt kommunala bostadsbolag är på banan och har siktet inställt på flera attraktiva bostadsområden.

Göteborgs skyline rycker allt närmre och mobilen ringer så jag avslutar här och nu.


För tillfället…

torsdag 26 februari 2009

Halleluja

Nu har jag promenerat hem från Stadshuset. För första gången i mitt liv iförd en gul reflexväst. På ryggen står det Sambos. Inte för att berätta om min civila status, men för att marknadsföra vårt lilla kommunalförbund som vi har tillsammans med Bromölla. Det är ett ganska ovanligt förbund, tror jag. Vi har det nämligen tillsammans med en kommun som tillhör ett annat län. Det finns säkert flera sådana exempel men inget som jag just nu känner till.

Det fungerar för övrigt alldeles utmärkt!

Utmärkt hade vi det också i Slottslängorna i kväll. Det var avslutning för företagen och de kommunala enheter som deltagit i förstudien "Hållbar kompetensförsörjning".

När vi började prata om att starta ett sådant projekt, redan våren 2008, så kunde vi aldrig tro att vi skulle hamna så "rätt".

Vi upptäckte och insåg, när vi träffade företag, att den här kommunen huserar 1500 företag, mestadels små en- och fåmansföretag. De har fullt upp med att arbeta. De har inte startat företag för att de är duktiga administratörer, utan för att de är duktiga yrkesarbetare. De har inte tid, eller kraft, för att tänka så mycket på framtiden.

Vi kunde genom det här projektet, hjälpa dem med att inventera vilket kompetensbehov de ser för framtiden. Nu är inventeringen klar och det är dags att skicka in en ansökan för att också få genomföra utbildningarna. Det blir ett stort projekt, om det går igenom, ca 25 miljoner kronor. Och det kommer att bli trångt i ansökningstratten. De övriga Blekinge- och Skånekommunerna har också insett, i dessa kristider, att det är vad som behövs. Men vi var tidigt ute och vi har haft en bra projektorganisation, bra medarbetare och engagerade deltagare så jag har stora förhoppningar.

Jag har inte startat den här bloggen för att recensera media. Det är ju deras arena, men ibland kan jag inte hålla mig ifrån...

Först måste jag börja med att förklara, att jag upptäckt kulturella skillnader mellan fullmäktige(ledamöterna) i länet. Här i Sölvesborg, så utgår vi oftast från att både ledamöter och press har läst och förstått handlingarna och de ärende som ska avhandlas. Därför håller vi oss, oftast, till att yrka bifall- avslag- eller ändringar, och med hyfsat korta förklaringar till vårt ställningstagande. Ok - det finns undantag...

Därför kan det förmodligen också uppfattas som rätt tråkiga möten.

I går hade vi regionfullmäktige. Där finns ledamöter som vill prata.

Prata prata prata.

Inte nödvändigtvis om ärendet eller vad man vill yrka. Mest bara för att höras, verkar det som. Men nu förstår jag. Man pratar för media. För att bli omskriven.

Vi avhandlade ett hyfsat stort ärende. Ett ärende som jag hållt i, som ordförande för den regionala turismnämnden. Jag svarade på alla frågor som ställdes om ärendet. Jag försökte förstå vad de pratande ledamöterna pratade om. Men det var nästan omöjligt. Någon tyckte att vi behöver en större turistattraktion i länet, någon annan att vi behöver mindre av Jante, eller att vi behöver annat väder... inget av detta hörde till ärendet. Inget av detta kan regionfullmäktige påverka. Men de blev omskrivna i dag.

Mats Lindbom (C), Inga-Lill Siggelsten Blum (KD), Bo Löfgren (FP).

Samtliga borgerliga Karlskronapolitiker.

Turistnämndens socialdemokratiska ordförande fick inte en rad i samma artikel. Visserligen har jag vid ett tillfälle varit väldigt otrevlig mot och arg på artikelförfattaren. Förlåt för det. Jag förtjänar faktiskt att stå i skamvrån ett tag.

Och nu när jag ändå har börjat kan jag lika gärna löpa linan ut...

Jag anser inte att spekulationer om Socialdemokraternas nye partisekreterare eller artiklar om regionfullmäktiges tillväxtprogram hör hemma på KARLSKRONA-sidan.

Hoppsan... det blir nog lång tid i skamvrån för mig.

Lundell sjunger Halleluja i min dator.

I morgon är det premiär, i Göteborg, för hans Omaha-turné.

På lördag gästar han länets residensstad. Det är stort.

Hallelujah finns i många versioner

Lyssna och njut

Leonard Cohen

Amanda Jenssen

Allison Crowe

K.D. Lang (look-a-like Hansi Robertsson)

Alexandra Burke

Damien Rice

Bon Jovi

Nu orkar jag inte lista fler, det finns oändligt många

Här är min favorit, vilken är din?

Jeff Buckley

Ok, här kommer Lundells svenska variant också.

YouTube är fantastiskt!

Halleluja!

Synpunkter är bra



Synpunkter är bra.

Och eftersom jag fått synpunkter på gårdagens blogginlägg så vill jag gärna förtydliga att det inte var riktat mot någon journalist eller tidning.

Webkommentarerna däremot kan få vem som helst på dåligt humör.

Och kanske får det konsekvensen att vissa, oppositionen exempelvis, väljer att hellre tiga. För att slippa negativa omdömen.

Det har varit en hektisk och rörig dag.

Nu ska jag på slutseminarium i Slottslängorna.

I väntan på telefonkonferens


Sitter med luren i örat och väntar på att en telefonkonferens ska dra i gång.

Partisekreterare ska visst diskuteras.

Därefter kör bilen mot Karlskrona och sammanträde med ALMIs styrelse, eftermiddagen tillbringas i Karlshamn, senare ska jag tjänstgöra en stund på vår partiexpedition innan "arbetsdagen" ska avslutas med ett slutseminarium för kompetensutvecklingsprojekt i Slottslängorna.

Om det inte blir för sent så återkommer jag kanske i kväll.


onsdag 25 februari 2009

Maktfullkomlig, odemokratisk och med skyhög lön

Jag försöker att vara öppen och tillgänglig. Både för media och allmänheten.

Det finns kanske ännu bättre sätt. Men mitt sätt är att finnas där, öppen och tillgänglig. Svara på samtal. På mail. Ha min dörr öppen. Försöka att alltid ta mig tid. Att avsätta mycket tid för media- och medborgarkontakter.

Det där är inget som stör mig. Jag är beredd på att avsätta den tid som krävs och att vara tillgänglig och offentlig större delen av dygnet. Det där har hittills aldrig stört mig.

Jag tittar mig omkring. På våra grannkommuner. På andra kommuner mer fjärran. Det känns som att vi, ordföringar, i Sölvesborg är mer tillgängliga än flera av våra kollegor. Ändå verkar det inte räcka. Det finns krafter som vill påstå att vi sitter med alltför feta arvoden och myglar om det mesta. Desto mer vi syns och är tillgängliga, desto skarpare blir kritiken.

Det börjar bli tröttsamt.

Vi blir beskyllda för att vara maktfullkomliga och odemokratiska och ännu värre epitet än så.

De förtroendevalda som är tystast, klarar sig bäst.

Är det så vi också borde agera?
Har vi missat någon viktig information som övriga partier tagit del av?

Det kanske är dags för oss att låta de tjänstemän (som har betydligt fetare löner än vi förtroendevalda) kommunicera vad vi beslutar.

Usch. Det där var en gnällig inledning. Men jag hade föredragit att vi haft en opposition som agerade som borgerliga politiker, som drev frågor om skattesänkningar, privatiseringar, konkurrensutsättningar... diskussioner om ideologi. Nu skriver de motioner om vilken tid på dagen kommunstyrelsen ska sammanträda (som överhuvud taget inte är en fråga för kommunfullmäktige att besluta om), enkla frågor om vad som utspelar sig på kommunstyrelsens sammanträde (när personen själv inte behagar gå dit) och de försöker med alla smutsiga medel de kan fokusera på allt annat än politik och ideologi. Det är rätt trist.

Nåväl... jag träffade pressen i morse, jag förmedlade så öppet och tillgängligt och sanningsenligt som möjligt vad som utspelade sig på beslutssammanträdet i går. Förmodligen gör man vad man kan för att hitta negativa infallsvinklar på det. Så att det inte framstår som om majoriteten sköter sig och allt är frid och fröjd i Sölvesborgs kommun.

Därefter träffade jag Leifh Stenholm, länsantikvarie. Det är alltid stimulerande att möta Leifh. Han är full av entusiasm och han har ständigt planer att förverkliga. Dessutom är han bildad och spännande.

Sedan var det dags att bege sig till den östra delen av Blekinge. Regionfullmäktige i Karlskrona. Efter flera timmars prat fick vi äntligen besluta både om turismstrategi och tillväxtprogram. Det var bra. Och det var, trots de flera timmarna, ett bra möte. Vid några tillfällen till och med spänstiga diskussioner.

Nu är jag trött och jag ska verkligen anstränga mig för att vakna med ett leende på läpparna och med mindre gnälliga ord.

Du kanske tror att det är medelklassen
Du kanske tror att det är finansaktörerna
Du kanske tror att det är experterna
Du kanske tror att det är direktörerna
Men det är folket som bygger landet ...

(Folket bygger landet, Ulf Lundell)

tisdag 24 februari 2009

Fettisdagen

Det är kväll på Fettisdagen och jag har inte ätit en enda semla.
Inte i dag i alla fall.

Morgonen startade med Näringslivsutskott, intensivt och vi hann precis avsluta när det blev dags för nästa utskott. Då var det dags för kommunstyrelsens arbetsutskott. I dag gästades vi av den "Arbetslöshetsgrupp" som jag satte samman för ett år sedan. Det var bra. Nu informerar de KS Au varje månad om sina ögonblicksbilder. Det är gymnasiechefen, IFOchefen, chefen för arbetsmarknadsenheten, vår arbetsmarknadscoach, arbetsförmedlingen och näringslivschefen.

Därefter fick vi en pensionsinformation och sedan kunde vi börja besluta om de ärende som fanns på föredragningslistan. Det tog en stund.

Jag stressade vidare... företagsbesök. Dagens företagare berättade att man för ett år sedan var 17 anställda, sen gick man ned till 10 och i dag är de 5 anställda. De hoppas nu kunna hålla sig på den nivån. Men de vet inte.

Allt för många säger samma sak.

Efter alla dessa sammanträden återstod många samtal och mail att svara på, en del skrivarbete. Så det blev sent innan jag lämnade Stadshuset.

Nu är det kväll och jag lyssnar på Lundells "En man ifrån Norr" och jag har det inte alls dåligt.

Och jag borde förmodligen låta bli... låta blir att kommentera dagens STORA händelse. Men jag kan inte låta bli.

Förlovning. Vigsel. Kronprinsessan...

Suck.

Det är ju verkligen "kul" att de får lov att gifta sig.
Och det blir ju på nåt vis ännu bättre, när sagor får finnas i verkligheten, när denne vanlige Daniel får komma in i kungahusen.

Jag tror definitivt inte att Sveriges kungahus blir sämre den dagen Victoria tar över och blir statschef. Vår nuvarande kung är ju så makalöst omodern (För Sverige i tiden). Hopplöst hjälplös. Han vill förmodligen fortfarande att successionsordningen ska ändras, så att vi slipper kvinnliga statschefer. Blä.

Hur trevligt vår kungahus än är. Hur bra PR de än gör. Och hur fina och vardagliga de än är. Så kan jag aldrig, ALDRIG, tycka att det hör hemma i en demokrati.

Att födas till ett uppdrag
Att inte få välja själv
Att inte få omfattas av föreningsfrihet, religionsfrihet, rösträtt och alla andra medborgerliga rättigheter
Att inte kunna bli straffad

Ni vet väl förresten att det enda som kan tvinga vår kung att avgå är om han väljer att byta religion. Om han mördar någon, eller flera stycken, så kan han sitta kvar och han får inte ens straffas. Det är väl absurt, det betraktas som ett värre brott att byta religion än att utföra kriminella handlingar, om man är statschef i den fina demokratin Sverige.

Nåja, det var säkerligen klokt att kungahuset och Reinfeldt att äntligen göra slag i saken.

Sverige behöver lite glädje nu i krisens spår. Vad ska vi göra, vi låter de där mogna ungdomarna få förlova sig och sen hålla bröllop. Då kan vi frossa i glädje och bröllopsyra i två år. Det blir en bra bild av Sverige och turisterna kommer att vallfärda. Det sitter fint för Reinfeldt mitt i valrörelsen 2010.

Jag har då aldrig sett någon sämre TV-hälsning. När De fyra satt där, det blivande brudparet med Kungen och Drottningen. Jag har aldrig sett något sämre. De läste ord för ord innantill. Det de sa kom definitivt inte från hjärtat. De kunde väl ha ansträngt sig lite bättre.

Nåja.

Lycka till.

Både till Reinfeldt och Daniel.

Ingen Guillo

Helgen har inneburit magsjuka och ryggläge. Mycket trist.
Därför valde jag att stanna hemma några timmar på måndagsförmiddagen, för att se hur frukosten landade... så att säga.

Det gick bra.

Det innebar att jag missade ett möte på morgonen men det fanns andra under dagen.

En timme med samhällsbyggnadsförvaltningen, vi pratade mål- och visionsarbetet, skatteprognoser, översiktsplanearbete, vattenförsörjning, strandpromenad, överklagningar, motionssvar mm mm

På eftermiddagen hade lilla industribolaget styrelsemöte. Och kvällen avslutades med Kommunfullmäktige. Ovanligt kort sådant.

Jag vet inte varför, ibland är vissa så svåra att få tyst på, men just då var det svårare att få någon att prata. Kanske var det något fantastiskt på TV som jag inte uppmärksammat, något som alla längtade hem till?

Jag informerade, kort, om arbetslösheten och om ögonblicksbilder jag får vid de företagsbesök jag gör.

Kommunfullmäktige tog också beslut om att Sverigedemokraternas motion om Terapihundar var att slå in öppna dörrar. Det är redan möjligt för äldreboende i Sölvesborg att ha sådan verksamhet.

Det var en besvikelse, förstås, att det inte var denna veckan som Jan Guillou skulle följa SDs partiordförande. I såfall hade han ju fått möjlighet att bekanta sig med Sölvesborg.

Men med tanke på vad jag har uttryckt här i min bakgrund så var det kanske lika bra.

fredag 20 februari 2009

Dyster skatteprognos

Jag kommer just ifrån ett sammanträde med ledningsgruppen. Vi diskuterar kommunens ekonomi och de nya skatteprognoserna.

Vi tappar nästan fem miljoner för 2009

Inför 2010 förväntas ett underskott om 25 miljoner, om prognoserna håller och om vi inte gör något.

När jag informerade om min plan spände Fastighetschefen ögonen i mig och sa att han trodde att han skulle få utveckla verksamheterna när han blev chef, inte nedmontera.

Jag sa jag vet.

Det är precis likadant för mig. Och för alla andra förtroendevalda gissar jag. Man har ett politiskt engagemang, för att min vill utveckla och förbättra. Inte sitta med kassaböcker och skära i kostnader.

I dag är jag glad för att vi har en liten organisation och bra förvaltningschefer. Vi kan ha en bra dialog och snabbt samlas för information och diskussion.

Vi kommer att klara även denna prövning men det kommer att bli tufft.

onsdag 18 februari 2009

Det är inte jag

I dag rapporterar de lokala tidningarna att PRO nu äntligen har hittat en ny ordförandekandidat, som än så länge vill vara hemlig.

Eftersom jag redan i går skrev att jag ska dit i eftermiddag så vill jag bara förtydliga:

Det är inte jag som ska bli ny ordförande för PRO!

tisdag 17 februari 2009

Använd You Tube

Det är svårt att hålla humöret uppe.

Finanskris. Uppsägningar. Konkurser. Arbetslöshet.

Alla dessa oroliga människor, som har blivit eller riskerar att bli av med sitt arbete. Arbetslös.

Människor som inte kan sova om natten, eftersom de inte kan betala sina räkningar, eller inte kan skicka med barnen en hundralapp till skolresan. I sådana tider frodas konflikter. Desperation som leder till ökad kriminalitet, sköt-dig-själv-skit-i-andra-mentalitet.

Jag kan inte sova om natten för jag funderar på hur vi ska bära oss åt i Sölvesborgs kommun för att behålla den personal vi har. Vi står inför gigantiska underskott, alternativt gigantiska kostnadsminskningar = personalminskningar.

Kommunerna har misskött sig, säger Anders Borg. För att vi vill behålla god kvalitet och hög personaltäthet för våra barn och gamla.

I morgon är jag inbjuden gäst på PROs årsmöte.
Vad kan jag säga till dem om morgondagens äldreomsorg!?

Det är nog inte jag som ska prata mest, jag tror det är ett ypperligt tillfälle att låta öronen vara större än munnen. Jag får säkert mycket nyttigt med mig därifrån. Det brukar jag få ifrån våra kloka pensionärer.

Nu för tiden ska man finnas på You Tube, det gör jag sedan 2007, även om min insats är ack så obetydlig. En länk till vår jubileumsfilm "Tillsammans är vi starka" från 2007 finner du på vår hemsida.

Och om du tycker att den, eller huvudpersonerna i filmen, är tråkig så rekommenderar jag starkt att du använder två minuter till att lyssna på Olof Palmes tal från 1965.

Det är mer än FYRTIO år sedan. Och ändå inte självklart för alla.

Använd You Tube, frossa i minnen och nostalgi, det kan behövas i dessa bistra tider.

måndag 16 februari 2009

Dyrare än någonsin att få tandvård

Jag gillar att gå till Folktandvården. Man ligger där i en stol, nästan som hos en massör, och blir ompysslad och får samtala ostörd med och samma person.

Det blev inte så värst mycket samtal om tandvårdssystemet och prissättningen med min trevliga och duktiga tandhygienist.

Vi pratade mer om våra ungdomar som ska ta studenten och vad de ska göra "sen" och om faran med att skicka dem till annat land för studier, risken för att de förälskar sig och stannar kvar är stor.

Hon konstaterade att det nu är "dyrare än någonsin" att få tandvård, att systemet är krångligt och att det nu är mycket svårt att få de som har det ekonomiskt svårt (och som inte sällan behöver tandvård) att prioritera lagningar på upp till tretusen kronor.

Tack och lov konstaterade hon också att min mun var fri från tandtroll så jag kom undan med 580 kronor. Det är vad en dylik undersökning kostar. Om man vill kan man använda sin "tandvårdscheck" på 150 kronor, eller kan man välja att spara den till ett senare tillfälle.

Landshövdingen och förre försvarsministern Anders Björck protesterar våldsamt mot sitt eget parti, genom att avgå i förtid som ordförande i Försvarets underrättelsenämnd. Björck tror inte att integriteten kan skyddas i den nya FRA-lagen och han tror inte heller att effektiviteten blir bättre med den nya lagen. Han har visst varit nämndens ordförande i tolv år. En bra och tydlig markering tycker jag.

En moderat kommunpolitiker i Täby är åtalad för rattfylleri. Bruno råkar vara statsminister Reinfeldts far. Men inte ens Reinfeldt kan rå för sin fars handlingar. Och jag anser inte att Reinfeldt blir en sämre Statsminister på grund av detta. Det finns tillräckligt mycket annat att kritisera den nuvarande regeringen för.

I-landsproblem

Tidigt i morse räckte inte varmvattnet till mitt dagliga morgonbad, hemsk upplevelse.

Nu ska jag till Folktandvården.

Jag har fortfarande inte förstått det nya "systemet". Är det billigare eller dyrare att gå till tandläkaren? Jag vet att det blivit dyrare för pensionärer. Varför då? Det kan väl inte finnas någon logisk förklaring till det?

Jag ska försöka intervjua någon och kanske återkomma med en utförlig beskrivning om tandvårdssystemet.

fredag 13 februari 2009

Mysbyxor

Bokslutsberedningen är över för denna gång. Det har varit tre intressanta, stimulerande och positiva dagar. Föredragande tjänstemän har varit föredömliga och vi har fått mycket intressant information om alla verksamheter.

Tack för ett bra arbete!

Nu ska jag dra mig hemåt. Dra på mjukisbyxor och behålla dem på hela helgen, det vill säga, vila och kurera min förkylning.

Kommunsammanslagning NEJ TACK!

Diskussionerna om storregioner börjar väcka engagemang hos invånarna i Sölvesborg. Det skapar också viss oro.

Jag har nyligen mottagit ett "medborgarförslag" från en kommuninvånare. I Sölvesborg erbjuder vi inte den möjligheten varför personen säger sig antingen vilja få igenom en folkomröstning eller bilda ett enfrågeparti.

Jag har svarat personen brev- och mailvägen. Jag har också skickat en insändare i ämnet.

Nu redogör jag även här för mina synpunkter i frågan som gäller en kommunsammanslagning mellan Sölvesborg och Bromölla kommuner.

Socialdemokraterna i Sölvesborg förespråkar INTE en kommunsammanslagning med Bromölla inom överskådlig tid. Däremot ser vi gärna ett fördjupat samarbete.

Socialdemokraterna i Sölvesborg tycker det är positivt att vi är en liten kommun. Som kommunalråd ser jag stora fördelar med en mindre organisation och den närhet som finns här.

För mig är det viktigt att känna näringslivets struktur i min kommun, att känna invånarnas mentalitet, att ha kunskap om skolor, äldreboende och föreningar är också viktiga aspekter. Inte minst för invånarnas identitet. En liten organisation har många fördelar, korta beslutsvägar, närhet till beslutande och kunskap om de verksamheter man beslutar om.

Jag för min del tror att besluten blir bättre, men kanske inte alltid billigare, om man möter de människor och verksamheter man beslutar om i sin vardag.

Men givetvis måste vi vara kostnadseffektiva. Därför har vi ett gymnasieförbund tillsammans med Bromölla. Vi har också ett gemensamt förbund där vi samordnar vår personal för verksamheterna IT, städ och från och med september 2009 även för vår kostverksamhet. Detta är ett axplock på det samarbetet som redan bedrivs och som har minskat kostnaderna för Sölvesborgs kommun med åtskilliga miljoner.

Vi ska fortsätta utveckla vår samverkan, och vi fortsätter givetvis också det fina samarbete vi har med övriga kommuner i norra Skåne. Vi har även kommunalförbund tillsammans med Olofström och Karlshamn. Även dessa har tillkommit för att få en mer kostnadseffektiv verksamhet och för att få möjlighet att höja kompetensen och servicen i exempelvis räddningstjänsten.

Jag instämmer i de synpunkter som jag ofta får, att Sölvesborgaren har mer gemensamt och fler naturliga vägar till Skåne än till Kalmar och Kronoberg. Och jag kan försäkra alla oroliga om att jag kommer att göra min röst hörd i den frågan.

Men sammanfattningsvis vill jag än en gång understryka, NEJ tack till kommunsammanslagning, men gärna ett utökat samarbete med våra grannkommuner.

Fredagen den trettonde

Jag pussade min dotter "hejdå" tidigt i morse. Hon sov djupt med öppen mun och de små smala fingrarna utspridda över täcket. Jag hade gärna stannat kvar där i hennes doft.

Skrapa is från rutan. Brrrr. Det här är inte min årstid.

Vi går in i tredje bokslutsdagen i dag. Jag har redan fått en del gjort här på morgonen, exempelvis skrivit ett svar till en medborgare angående kommunsammanslagning. Jag återkommer till det så småningom.

Det finns mycket jag måste göra innan jag kan hålla helg. Men trots det, så känns det som att det blir en bra dag.

torsdag 12 februari 2009

Friskolor

Jag vill gärna rekommendera Sydöstrans artikelserie om friskolor.

Anna Persson har gjort en mycket seriös artikelserie som går på djupet och som ger både ris och ros.

Den är verkligen värd att ägna lite tid åt att läsa.


Hon tjänar miljoner

Ingen granskning av friskolornas vinster

Vem får lägga ned först

Bättre betyg färre lärare

Hårda omdömen

Rektor

Skolkonkurrens är viktig

Man startar inte en friskola för att bli rik

Vinstmaskiner

Ökad segregation

Särskolans SHOW

I måndags var Johanna på vägning och mätning:

7460 g
69 cm

Hon är fortfarande febrig och matt. Men i dag har vi fått äntligen fått några leende och tysta försök till skratt.

Jag är också krasslig.
Ludde är fortfarande febrig och i dag har även M drabbats av denna bistra förkylning.

Jag har för mycket att göra just nu men i helgen så avser jag att sova och kurera mig.
Inget annat!

I dag bröt vi bokslutsberedningen i två timmar för att politiker och tjänstemän skulle få tillfälle att se särskolans SHOW.

Jag kan inte beskriva hur bra det var.

Det var den största upplevelsen jag varit med om i den kategorin.
SÅ fantastiskt duktiga.

Åh vad jag önskar att fler hade sett och upplevt detta. Så många gränser som kunde ha sprängts.

För ett par år sedan var vi på väg att flytta särskolan till fina, tillgänglighetsanpassade lokaler, problemet - som gjorde att det inte kändes bra i magen - var att denna stora fina lokal låg tillsammans med ett äldreboende.

Jag tvekade. Till sist tog jag, det självklara beslutet. Nej. Ungdomar ska vara med ungdomar. Det blev ingen flytt till denna fina lokal.

Föräldrar och lärare blev upprörda. De kände sig snuvade på detta.
Jag fick försvara och förklara. Vi blev aldrig överens.

Men jag är glad i dag för att jag vågade ta det beslutet.
Ungdomar ska vara med andra ungdomar.
Barn ska vara med andra barn.
Inte med gamla.
Bara för att man råkar gå i SÄRskild skolform.
Vi ska arbeta inkluderat.

I dag vet jag inte hur jag skulle besluta.
Nu är jag själv förälder.

Som förälder vill jag skydda mitt barn i från allt det farliga.
Andra farliga vanliga barn.
Sådana som kanske skrattar och pekar.

Det är risk för att jag skulle lägga mina personliga känslor i ett sådant beslut.
Jag vill skydda Johanna.
Det kunde ha inneburit att hon skulle gömmas undan. Vid ett äldreboende.

Då hade jag en magkänsla som sa att det här är inte bra.
Det är inte bra med särskola tillsammans med äldreboende.
Allt fick ändras i sista stund.

Barn ska vara med barn.
Ungdomar med ungdomar.
Även de med funktionshinder.

Jag ber er förstå, alla besvikna föräldrar, att föräldrar som vill sitt barns bästa och som vill skydda sitt barn, ändå inte är den som ska få avgöra var skolan ska placeras.

När jag gick i lågstadiet så flyttade sär- träningsskolan in på min skola.
Vi vanliga barn tyckte att det var läskigt.
I matsalen byggdes det upp ett litet rum i rummet, tre väggar, där fick sär- träningsskolebarnen äta. Så att de inte skulle störa oss vanliga barn alltför mycket.
Vi kunde ju tycka att det var äckligt med deras dreglande bordsskick.

Suck.

En bugg med kommundirektören

Det blev inga besked från Odell.
Det blev en sen kväll i går på Residenset, tillsammans med bankfolk och näringslivets toppar snörvlade jag mig igenom middagen. Det var efter midnatt när jag anlände till mig trygga (Sölves)borg igen.

Jag fick något uträttat i alla fall. Odells sakkunnige politruck lovade mig att göra vad han kunde för att förmedla hur viktigt det är att vi får ett besked ifrån regeringen när det gäller vår tillfartsväg Öster om viken. Inte minst med tanke på alla de arbetstillfällen, det var mitt främsta argument.

Idag har även Centerns gruppledare här i Sölvesborg lovat mig att agera, äntligen. Alla krafter behövs.

Jag tycker det är dåligt. Mycket dåligt, att Åsa Torstensson eller någon av alla hennes assistenter inte med ett ord bekräftat att de mottagit mitt brev. Det tycker jag tillhör god ton. Det var inte direkt något flummigt brev jag skickade. En vädjan från kommunens högst beslutande, en kommun som närmar sig en kris. Ett kort litet svar kunde man ha väntat sig.

Vi påpekade för Odell att ROT-avdraget är ett mycket bra förslag, men att det även borde omfatta flerbostadshus. DET skulle ge den stimulans som behövs. Den sakkunnige sa att varje lägenhet kunde generera inte mindre än fem arbetsillfällen. Odell svarade att de allmännyttiga bostäderna var kraftigt misskötta och vanvårdade och ansåg att det inte skulle subventioneras av staten. En företagare påpekade att med det förslaget som nu ligger för beslut, som innebär att det är företagaren, inte köparen, som ska hålla reda på skattedeklarationen och ligga ute med pengarna, kommer att göra detta omöjligt för småföretagare att administrera. Företagaren ska inte bara ligga ute med pengar och administrera all byråkrati, den ska också hålla reda på ifall kunden eventuellt haft fler hantverkare inkopplade under ett år och i så fall räkna ut det egna skatteavdraget. Onödigt krångligt Odell! Ministern skrattade bort detta.

Men för arbetsmarknadens skull får vi väl hoppas att det finns en förenklande lösning.

Vår bokslutsberedning har fortsatt. Två dagar har passerat. Vi har fått bra föredragningar från våra tjänstemän. Alla resultat och utvärderingar visar att vi fortsätter hålla god kvalitet och att förbättringsarbete ständigt pågår. Vi har fantastiskt duktiga tjänstemän i vår organisation. Det är jag glad för.

I dag bröt vi beredningen i två timmar för att titta på särskolans show. Det var en av de bästa upplevelserna jag har fått i den kategorin.

Jag kan inte med ord beskriva hur fantastiskt det var. Elevernas glädje, publikens respons och lärarnas stolthet. Ännu ett bevis för de fantastiska verksamheterna vi har.

Tack för att jag fick uppleva detta! Jag ska finna ut någon lämplig uppskattningsgåva till eleverna och lärarna. Tips mottages tacksamt.

Jag blev så upprymd så att jag passade på att ta mig en svängom, en bugg, med kommundirektören. Det var inte så illa!

onsdag 11 februari 2009

Snön faller och vi med den

I dag ligger det tjugo centimeter snö här i Sölvesborg och stora vita flingor fortsätter falla. Det hör minsann inte till vanligheterna. Det är snart sportlov, så kanske kan man unna snöfantasterna detta, om det ligger kvar.

När jag tog bilen till Stadshuset, tidigt i morse, fick jag en obehaglig flashback. Tänk om jag kör fast i en snödriva.

Jag minns alla de gånger som jag verkligen har gjort det, kört fast i en snödriva. Förut bodde jag vid en väg där snöröjning inte fanns. Åtskilliga gånger har jag fått stopp i en driva, haft en skyffel i bagaget, varma kläder, oftast två små uppskrämda barn i bilen. På den tiden hade jag alltid en pulka i bagaget, det slutade ofta med att bilen fick stå och jag fick dra pojkarna på pulka.

I dag när jag körde, med mina tunna skor med höga klackar, ingen skyffel i bagaget, inga andra hjälpmedel heller, så insåg jag att jag har blivit bekväm. Jag orkar inte skotta fram en bil i dag. Hur gör man då.

Måtte snön försvinna snabbt.

I dag är bokslutsberedning hela långa dagen. Inte bara i dag förresten. Vi har tre härliga dagar framför oss. Bokslutet för 2008 ser bra ut. Det är värre när vi tittar framåt.

2010
Frysta statsbidrag, sänkta skatter, arbetslöshet, dålig arbetslöshetsersättning... våra finansiella poster har fått sig en rejäl törn av den här regeringens politik. Vi saknar medel motsvarande ca 20 tjänster för 2010. Nu börjar ett hårt arbete. Skära i kostnaderna? Det vill säga personal? Det är inget som jag, eller mitt parti, önskar i dessa tider. Ska vi då hoppas på ett mirakel? Kommer den moderatstyrda regeringen till sans? Jag vet inte.

Jag ska träffa Mats Odell i kväll. Jag kanske vet mer sen.

tisdag 10 februari 2009

Anders mot Yngve

I morse var det sämre med hälsan. Men jag har stått på benen. I morgon går det kanske inte längre.

Dagens första chock var Sydöstran.
Ingen Anders. Anders kåserier var borta.
Trots att det är tisdag.
Det var trist.
Jag gillar inte förändringar (som jag inte blivit informerad om). Men en gång, när jag mailade Sydöstrans chefredaktör Anders Hall, om en förändring som jag inte gillade, så skrev han tillbaka att jag borde vara lite mer förändringsbenägen.
Aaooch!
Det tog hårt.
Nu när jag tänker efter så var det kanske inte Anders Hall utan istället Sydöstrans politiska chefredaktör Hans Bülow.
Ja, det måste ha varit Bülow.
Ingen modern människa vill bli beskylld för att inte vara förändringsbenägen. Så jag aktar mig noga för att föra fram denna sida hos mig själv.

Apropå chefredaktörer så noterar jag att BLTs Kerstin Johansson har tagit min kritik på allvar. Det tackar jag ödmjukast för.

Jag har betraktat den här utvecklingen under ganska lång tid. Och undrat, när någon ska reagera, hur länge ska det få spåra ur på detta sätt. Men aldrig trodde jag att det skulle vara JAG som reagerade först.
Möjligen har någon annan redan hunnit före. Här är exempelvis ännu en som har åsikter i ämnet.

Tur förresten, att jag nu har växlat mailadress med Yngve med Spalten, så att jag kan kommentera hans spalt om Anders inte kommer tillbaka med sina kåserier.

Förutom dessa långa resonemang kan jag också berätta att vi har haft sammanträde med näringslivsutskottet, fått en redogörelse från Startveven och Företagarna. De är nöjda, och vi är nöjda, med samarbetet. Bra.

Därefter, med fem minuter emellan, var det dags för Kommunstyrelsens arbetsutskott, särskilt inbjuden gäst var vår revisor Nils Fredholm för att prata upphandling. Bra det också.

Snabb lunch.

Företagsbesök på Excits worldwide resebyrå. Mycket mycket spännande.
Jag lär mig så mycket och så många nya saker av alla dessa företagsbesök.

Därefter, småspringande tillbaka, och dags för nästa sammanträde med kommunstyrelsen. Där hade vi bjudit in Göran Sternsén, VD för VMAB (Väst Blekinge Miljö AB). Vi ska snart få nya soptunnor som tar oss till himmelska höjder. Det ser jag fram emot. Minst sagt.

I kväll, ganska nyss, har jag hört Jan Björklund (FP) uttala sig om svenska skolan och lärarlönerna. Lönerna är alldeles för låga anser Björklund, och skolan borde förstatligas. Jösses. Vilken världsnyhet? Var ni med nu kamrater???

KG Bergström var förstås snabbt framme med frågan, vad Jan Björklund som regeringsföreträdare tänkte göra åt saken, ni har ju ändå makten menade Bergström både i staten och i väldigt många svenska kommuner.

Jag ska med spänning följa fortsättningen på denna debatt som jag räknar med att det blir.

Jag är inte kry. Jag måste nog ge upp nu.
Godnatt.

Samtal från förr

Helgen har varit febrig. Den äldste sonen blev frisk efter sina fyra dagar med feber, då insjuknade den näst äldste. På lördag förmiddag var det min tur. På eftermiddagen blev min dotter febrig och på kvällen ramlade min yngste son in i febertöcken.

Jag gjorde bedömningen på måndagsmorgonen att jag skulle stå på benen och det blev så.

Jag fick ett samtal från en gammal klasskamrat, Jens Svensson, vi gick nio år tillsammans i grundskolan. Minns ni honom?

Han var klassens stjärna.
Alla kategorier.
Populärast, snyggast, mest musikalisk, fotbollsproffs, duktig i skolan, SNÄLL, hjälpsam... nu får det vara nog med superlativ.
Hans största nackdel var att han bodde så långt borta. Ända i Valje.

Vi har inte haft kontakt på... hjälp... jag vågar inte räkna på åren.
Inte på länge.

Men jag har haft lite smygkoll på honom. Träffat hans föräldrar ibland, hittat hans blogg.

Nu ringde han mig.
Inte för att vara social, även om vi hann med en hel del uppdatering av nuläget, han hade en affärsidé som han vill testa i Sölvesborg. Jag hänvisade honom till rätt person och hoppas att det ska gå bra. Jag ska följa det med intresse.

Kanske går han att värva till SGIF?
Han tyckte att han hade fotbollen bakom sig, men jag påminde om Bagarn, som är ett år ÄLDRE än oss.

Dagen innehöll för övrigt många andra intressanta samtal.

Vi hade direktionsmöte i Sambos och kvällen blev sen då S-gruppen hade möte och som vanligt mycket att diskutera.

Jag är stolt över vår S-grupp. Där är en härlig samling av nya oerfarna förtroendevalda och gamla etablerade partirävar. Vi har en god stämning och många diskussioner, tyvärr blir det ibland långt, men det tolkar jag som ett tecken på friskhet. Även om just jag, för tillfället, är febrig, hostig och snorig.

Samernas nationaldag

Fredagen var, som de flesta andra dagar, en hektisk dag. Inte mycket tid för reflektion.

Jag träffade Radio Blekinge, fick svara på några frågor om Kanehalls förskola.
Jag KAN ju inte låta bli att undra. Radion är ju den media som har möjlighet att vara "snabbast" i Blekinge. Att sända sina inslag direkt eller åtminstone tämligen omgående. Tidningarna kan förstås nätpublicera men den tryckta tidningen låter vänta på sig till dagen efter.

Lite förvånande då, tyckte jag, att denna snabba radio väljer att göra ett inslag om Kanehalls förskola nu. Ett flera år gammalt beslut och som nu har börjat byggas. Nåja. Reporten hade ett hyggligt svar på min fråga och i gengäld svarade jag lydigt på hennes frågor. Vi hade ganska trevligt och man får ju behandla Radio Blekinge väl, när de kör så långt, ända från Karlskrona, nu när de inte har någon station kvar i Karlshamn. Jag menar, det känns ju lite torftigt att skicka hem henne igen, lika lång väg tillbaka, efter fem minuters intervju. Men jag får väl hoppas att hon hade något annat inbokat också, annars borde jag förstås bjudit på kaffe.

Radio Blekinge passade också på att efterfråga min representation. Ekonomikontoret lämnade gladeligen ut alla fakturor som betalats från mitt kort. Redovisningen kan bli lite märklig.

Det är nämligen så att kommunens resor, som bokas genom medborgarkontoret, bokas via mitt kreditkort. För att det är smidigt att inte ha så många kort i omlopp. Men det är innebar att jag inte var skyldig till de flesta tusenlapparna.

Min representation var dock på drygt femtusen kronor för 2008. Ca 450 kronor i månaden, men då ingick alla blommor och presenter som jag haft med mig vid representation hos landshövdingar exempelvis, arbetsluncher, tågresor, blommor till personalen och de utflykter som kommunkansliet gjort inklusive fika och mat.

Störst avtryck på dagen gjorde de två möten jag hade med stora företag. Det ena var väldigt positivt och uppfriskande. Det andra var lika nedslående. Och tyvärr var det den känslan jag bar med mig hem.

Samtidigt som influensan började smyga sig på mig.

torsdag 5 februari 2009

Jag - En bråkstake

I dag hade jag egentligen tänkt skriva om dagens två företagsbesök.
Otroligt positiva. Företag som investerar och bygger ut, företag som är optimistiska inför framtiden. Sällsynta ljusglimtar i dessa tider.
Men jag tappade lusten.

Jag ska istället ägna en stund åt det här:
Sölvesborgs kommun hade tidigare ett debattforum på sin hemsida. Ett utmärkt sätt för medborgarna att få göra sin röst hörd och få en dialog med beslutande förtroendevalda och tjänstemän.

Tyvärr fick vi stänga det forumet. Somliga hävdade att det var kommunalrådet, läs JAG, som var känslig för kritik och därför inte vågade hålla öppet.
Men de har fel.
Sanningen var att vi helt enkelt inte kunde hålla ordning.

Vi hade, precis som man måste, en ansvarig utgivare.
Debattinläggen spårade ur mer och mer, seriösa inlägg drunknade i vansinniga. Det kändes inte försvarbart att använda skattemedel till flera heltidsanställda ”vakter” som skulle sitta och granska dessa omöjliga inlägg. Och vi ville inte riskera att anmälas för förtal eller dylikt eftersom vi ansvarade för allt som publicerades på detta forum. Så vi valde helt enkelt att stänga. Trist men nödvändigt med den utveckling vi såg.
Det finns andra som borde fundera på hur man ska hantera det publicerade ordet. Fler och fler använder möjligheten att kommentera artiklar på nätet med läsarkommentarer. Jag får dagligen samtal och mail från människor som undrar varför BLT tillåter anonyma och namngivna personer att kommentera mig som person i dessa hundratals kommentarer.
Jag valde ödmjukt och med stor respekt för mitt uppdrag, att acceptera förtroendeuppdraget att vara kommunstyrelsens ordförande i Sölvesborgs kommun. Därmed är jag en offentlig person.

Jag får naturligtvis acceptera att bli kritiserad för mina åsikter och för de beslut jag är med och fattar. Det är helt i sin ordning. Men jag har också gradvis fått vänja mig vid dessa läsarkommentarer som diskuterar min person, mina relationer till andra människor, mina barn, mitt utseende, min (bristande) kompetens och faktiskt en hel del grova påhopp.
Jag har insett att det är provocerande att sitta vid makten när man inte är gubbe.
Jag upplever inte mig själv som en bråkstake.
Men i dag tog mitt tålamod slut.
BLT publicerade en artikel om en skola här i Sölvesborg som investerar 25000 kronor i instrument så att eleverna i årskurs ett ska få spela på dessa instrument. I en läsarkommentar till denna artikel kunde man få ta del av vad signaturen ”Urtrött” har för tankar kring detta.

Han eller hon, anonym bakom signaturen, påstod att detta var en investering direkt riktad till kommunalrådets barn. Det är konstigt, skrev signaturen, att så fort det gäller kommunalrådets barn, då finns det pengar till det mesta. Det påstods också att detta var ytterligare ett stort steg mot den diktatoriska styrning som råder i denna kommun.

Denne anonyme signatur vet förmodligen inte att inget av mina fyra barn går på den aktuella skolan, inget av mina fyra barn går på kommunens enda kulturförskola och inget av mina fyra barn är för närvarande inskriven på den kommunala musikskolan. Jag hade gärna upplyst signaturen ”Urtrött” om detta och bett om en utveckling kring sina påståenden. Det gjorde jag också, i en egen läsarkommentar. Men efter diskussion med BLTs webredaktör togs kommentarerna bort.
Det mest anmärkningsvärda är att BLTs ansvarige utgivare Kerstin Johansson släpper igenom dessa kommentarer. Enligt tryckfrihetsförordningen är hon ensam ansvarig för allt innehåll och hon bestämmer också om allt som får publiceras i BLT.se liksom i pappersbilagorna.

Jag har framfört min kritik till Kerstin Johansson. Hon svarade och redogjorde för pressens etiska regler och eftersom kommentaren blandar in mina barn, som överhuvudtaget inte är omnämnda, eller berörda av artikeln så skulle kommentaren inte ha publicerats. Hon beklagar att kontrollen brustit. Och hon informerar mig om att webredaktören och nyhetschefen är informerade.
Informerade om VADDÅ?
Du är ensam ansvarig för vad som publiceras. Du kan inte delegera detta ansvar. Det hjälper föga att du beklagar att kontrollen brustit. Och det hjälper föga att du ”meddelar” personer. Vad är det förresten du meddelar?

Yrsa Stenius, som är allmänhetens pressombudsman, uppmanar mig att polisanmäla. Hon menar att utvecklingen av dessa läsarkommentarer är oacceptabel. Och hon befarar att denna internettrend sprider sig även till tryckta medier. Att vi tänjer för mycket på gränserna helt enkelt.

Vid en snabb genomläsning så inser man snabbt att personangrepp, på mindre offentliga personer än kommunalrådet, är mer vanligt än ovanligt.

BLT är inte vilket oseriöst forum som helst, det är en bra tidning. Vi är glada för att den finns här i Blekinge. Där arbetar seriösa journalister som är måna om att fakta blir korrekt återgiven samtidigt som de kritiskt granskar och förmedlar allt de bedömer ha nyhetsvärde för sina läsare.
Men dessa läsarkommentarer tenderar att bli större diskussionsämne än själva artiklarna. Det finns personer som i dag får fler bokstäver publicerade på BLT.se än vad journalisterna själva får. Vad journalisterna skriver i sina artiklar spelar inte alltid så stor roll för vad signaturerna har bestämt sig för att skriva om. Det har öppnats ett forum, fritt fram för alla, skriv vad som helst om vem som helst.
Är det så du vill att din tidning ska uppfattas Kerstin Johansson?

Allvarligt talat, jag har inte så ömma tår som det kanske uppfattas här, men jag undrar vad Kerstin Johansson egentligen vill åstadkomma när hon väljer att publicera alla dessa läsarkommentarer.
Alla kommentarer granskas före publicering skriver hon.
Som upplysning kan jag också berätta att två av mina barn, mina ungdomar, går på gymnasieskola här i Sölvesborg. Jag tror inte att gymnasiechefen Rolf Nilsson håller med signaturen ”Urtrött” om att det finns oändligt med pengar till verksamheter som omfattar mina barn.
Avslutningsvis vill jag förmedla att Sölvesborgs S-förening har haft årsmöte i kväll. Vi avtackade Bodil Nyström och valde ny ordförande. Numera är det Mats Svensson som innehar den stolta titeln ”Ordförande för Sölvesborgs S-förening”.


Nu publicerar jag detta inlägget, väl medveten om

Et semel emissum volat irrevocabile verbum

Rätt ska vara rätt

Kerstin Johansson har bloggat om mig. Och länkat hit.
Shit.

Rimligen bör jag länka till henne.
Rätt ska vara Rätt.
Ok, här kommer Kerstin

Det låg också ett mail i från henne i min box.
Det var bra.
Men då hade jag redan svalnat efter gårdagens hetta.

Jag har inte haft tid, på hela dagen, att tänka på Kerstin Johansson, BLT eller läsarkommentarer.

Dagen har varit fylld av skrivbordsarbete, information, samtal etc.

Många har kommit in på mitt rum och stängt dörren bakom sig för ett få en stunds samtal. Viktiga och angelägna samtal.

Det är bra att han en sån dag.

Tillgänglig-för-samtal-dag

Kalle har för övrigt också länkat till mig. Så nu länkar jag tillbaka.
Han är duktig på att blogga.
Tjipp Kalle!

När jag ändå är i länkar-tagen så passar jag på att rekommendera en titt här
En fin kamrat, gammal Sydöstranjournalist, senare valkretssekreterare åt de socialdemokratiska riksdagsmännen. Nu har hon lämnat länet.
Blivit mamma till en fin flicka och tjänar Landstinget.
Läs och stanna upp en stund.
Det självklara är inte självklart.

Folk omkring mig blir sjuka i hög feber.
En efter en.
Jag fortsätter hosta.

Att bygga nya kärnkraftverk känns defensivt.
Omodernt.

Rasism och trakasserier skämmer ut den svenska poliskåren.
TVI!

Det är min åsikt.

tisdag 3 februari 2009

Kommunalrådsbloggande

Det är kväll och sitter här med ett antal motioner som ska besvaras. Det börjar bli sent och jag är trött. Jag ger upp det kvällsarbetet och hoppas få tid för det i morgon istället.

Morgonen ägnades åt ärendeberedning, många ärenden är på väg fram.

På förmiddagen deltog jag i en presskonferens som delägarna i "Blekinge Offshore" höll i. Ett företag som vill etablera världens största havsbaserade vindkraftspark här utanför Sölvesborg.

Sölvesborg fick förmånen att hysa världens första havsbaserade vindkraftverk: Svante.

Det är mycket som ska utredas och klarläggas innan det kan bli verklighet. Men det vore verkligen ett fantastiskt tillskott till Blekinge och Sölvesborg inte minst när det gäller arbetstillfällen.

Jag får förmodligen anledning att återkomma till detta ärende flera gånger men för den som vill veta mer kan ni snoka lite här:

BLT

Sydöstran

Kristianstadsbladet

Norra Skåne

SVT

TV4


På eftermiddagen hade jag ett möte med ordförande för Sweden Rock Festival. Positivt. Därefter har tiden använts åt diverse företagskontakter som innehållit både bra och mindre bra nyheter.

IT-chefen undrar om jag kan skriva en "kommunalrådsblogg".

Det gör jag ju redan.

Nu ska jag sluta skriva och ta mig en kopp kaffe.

Godnatt mina barn

Ludde kan inte sova. Det är fel säng. Det är ensamt. Det är för ljust. Det är för mörkt. Han är inte trött. Han är jättetrött. Han är kissnödig. Han måste berätta något. Han vill höra saga igen...

Vi har läst Örnis bilar. Jag vet inte hur många gånger vi har läst den boken sedan han fick den av sin snälla fadder Bettan. Han kan den utantill.

Johanna är vaken. Det är orättvist tycker Ludde. Likaså tycker han det är orättvist att de vuxna får sova tillsammans. En synpunkt jag för övrigt fått höra av mina äldre pojkar tidigare år. Det är inte lätt att vara fyra år, världen är stor och frågorna många. I dag funderade Ludde hur brev kommer fram och hur brevbäraren kan hitta till morfar om han skriver ett brev. Och så undrade han om brevbäraren kan läsa.

Johanna var hos öronläkaren i går. Mätinstrumenten visade även denna gång på noll i resultat. Det vill säga, enligt tekniken så hör hon inte ett skvatt. Den här mätutrustningen har givit samma resultat, NOLL, varenda gång utom en. Och det är åtskilliga gånger redan som hennes hörsel har testats. En gång kom det någon mirakelsignal ur den där manicken som visade att hon har hörsel på ett öra.

Nu är jag ändå inte särskilt orolig. Vad den där utrustningen än ger för signal så har vi det bästa beviset i Johanna själv. Hon hör. Jag vet inte hur bra eller om det är på båda öronen. Men hon hör. Hon reagerar på ljud. Hon reagerar på viskningar till och med. Mest reagerar hon på musik och på Ludde. Ludde är självklar favorit och idol. Precis som en storebror ska vara.

Godnatt mina barn, nu måste ni sova.

Nu måste moderatregeringen vakna

Det är morgon 07.26, det är relativt mörkt och tyst här i stadshuset.
Det är trivsamt när huset vaknar. Steg i korridoren, röster, fönster som tänds ett efter ett. Nu tändes två. Som en adventskalender.

Människor som stannar till, säger godmorgon, utbyter några ord.
En gemytlig stämning.

Jag ska justera ett protokoll innan kl 08, mail som måste besvaras, post som ska läsas, inbjudningar som ska besvaras. Mitt skrivbord har just nu fem stora högar. Jag har glömt hur högarna är ordnade. Helst ska de vara genomgångna och uppklarade innan dagen är slut.

Vi hade möte i går med projektgruppen för "Kraftsamling - Sölvesborg". Mycket bra. Arbetslösheten i Blekinge och Sölvesborg stiger i raketfart.

Samordningsmännen från Blekinge lämnade i går rapport nummer två från Blekinge. Nu måste regeringen vakna.

I går hade jag också en träff med ordföringarna för de tre stora nämnderna i Sölvesborg. Vi kommer nu att träffas var fjortonde dag för att hålla stenkoll på ekonomin och hjälpas åt att förvalta skattemedlen på bästa sätt.

Jaha. Tiden gick snabbt. Många samtal har klarats av samtidigt som jag författat dessa torftiga rader.

Nu väntar en ny härligt utmanande dag. Nu ska jag sätta mig med berörda tjänstemän och ha ärendeberedning inför nästa KS och KS-Au.